█ ▲ ♫ ♪

Sociala medier har förändrat världen ändå ser den ut precis som vanligt

”Like” En liten knapp som visar att man bryr sig. Inget fel i det. Men att gilla något förändrar inte världen. Likes är inte pengar. Eller?

 

I klädaffären: http://youtu.be/vKXf8OCmMKE

På restaurangen: http://youtu.be/QanyDT9riJU

Hos barberaren: http://youtu.be/jWg86h06JD0

 

Så gilla gärna UNICEF,  ta också chansen att förändra världen på riktigt! På unicef.se/poliovaccin kan du köpa vaccin som räddar barns liv.

 


update

Vet att det har varit dåligt här på sistonde, så jag tänkte ge er en update.
Mår bättre än vad jag gjorde innan, tog ungefär 4-5 dagar innan jag kom över chocken att min katt inte längre lever.
Gått till skolan, gjort mitt bästa och kämpat mig genom skoldag efter skoldag.
Har gjort klart en romananalys av en tråkig bok från 1700-talet.
Har haft ont i skallen varje dag och min förkylning har ännu inte gått över efter snart 2 veckor.
 
Förövrigt då?
 
Planerat kirunafestivalen med Elin och Felicia, grymt taggad!
Om 20 dagar far jag till Stockholm med min bästa vän för att se dessa fem underbara skapelser.
Om 29 dagar är det två år sedan min älskade vovve somnade in. Smärtsamt att tänka på.
Hade fikadejt med Felicia på Friends, sminkade mig extra fint.
Om 349 dagar är det 1 år sedan min fina katt somnade in.
Om 950 dagar får jag gå på systemet.
Fyller 18 om 220 dagar.
 
Bara något roligt att tänka på.
Nu ska jag spela half-life, xoxo!
 
 

2/4-13

Igår fick min fina katt somna in efter nästan 20 långa år.
Hon har levt ett fint och långt liv med en familj som älskar henne.
Jag skulle göra vad som helst, ge halva min kropp, för att få tillbaka henne.
Men tyvärr går det inte.
Jag saknar henne varje sekund som går och att inte ha henne vid min sida är mer smärtsamt än vad jag någonsin kunde tro.
Har henne konstant i mina tankar, alla fina minnen vi har, alla gånger hon har somnat i mitt knä, alla gånger hon har velat kramas, alla gånger hennes fina ögon kollade upp på mig.
Jag kommer aldrig glömma henne och jag kommer alltid sakna och älska henne.
Men jag vet att hon har det bättre nu, och att hon får vara med min gammelmorfar och vakta över oss.
Men jag önskar det var mindre smärtsamt än vad det är.
Jag gråter så fort jag tänker på henne, så fort jag är ensam kommer alla minnen tillbaka och mitt hjärta känns så tomt.
Så fort jag lägger mitt huvud på kudden så strömmar tårar nerför kinderna, och det går inte att sluta.
Allt känns tomt, mitt huvud, mitt hjärta, min själ, min kropp, allt.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till, för jag orkar inte gråta längre.
Såfort jag gråter får jag huvudvärk, ögonen svider, kinderna och näsan gör ont efter allt torkande och jag mår inte alls bra.
Känner för att lägga mig i sängen och försvinna, för jag vill inte vara utan min kisse.
Jag vill verkligen inte.
Ingenting känns bra längre.
 
Jag saknar dig Tessan, så otroligt mycket.
Jag önskar du var här med mig så jag slipper denna smärta.
Jag önskar du ligger här bredvid mig och sover, sover så sött som du alltid gjorde.
Jag önskar du aldrig kunde bli gammal, aldrig kunde lämna mig.
Jag önskar jag kunde sluta gråta, för jag vet att du inte tycker om det.
Jag önskar jag fick vara med dig, vara med dig för alltid.
 
Jag älskar dig gumman, alltid, och ingenting kan få det att ändras.
Forever and always. ♥
 
 
ps. bloggandet får lida nu, för jag har ingen lust att blogga längre.